Länkar

      allan_pettersson_40 Allan
Pettersson

sinfoniettan__60

Stockholm Sinfonietta

Reflektioner

Bach som musik och inte matematik

Under många år har jag haft svårt att ta till mig mycket av J.S Bachs musik. Jag har alltid beundrat hantverket som ibland når sådana höjder att det är långt förbi min egen förmåga att ens förstå komplexiteten men musik är för mig något långt mer än ett gott hantverk. Läs mer»

Bach från Japan

Jag har under några veckor lagt ner mycket tid för att lyssna på en bråkdel av J S Bachs enorma produktion av kantater för kyrkorummet. Upplevelserna har varit omtumlande på många sätt. Mina fördomar att denna musik skulle vara lite torr andaktsmusik som alla låter lite likadant kom rätt snart på skam. Läs mer»

Originalinstrument och andra musikmarodörer

En ständigt återkommande diskussionsfråga är vad musik är och varför den ska framföras. Vi brukar ha långa filosofiska diskussioner om musikens innehåll kontra dess klang. Det skulle föra för långt att här försöka göra alla dessa diskussioner och ståndpunkter rättvisa men en fråga som delvis snuddar vid denna diskussion är den hur man ska ställa sig till bruket av sk originalinstrument.
Läs mer»

Varför lyssna på Saint-Saëns pianokonserter?

Camille Saint-Saens kan knappast beskyllas för att vara den mest djupsinnige. Därmed inte sagt att han skulle vara ytlig på något sätt. Däremot är han en riktig charmknutte med sin eleganta stil. Han levde och verkade i Frankrike under en period då operan var den genre, som drog till sig publik. Symfonier och instrumentalkonserter var ”tråkigt tyskt” och det var ingenting som man skulle pracka på den franska publiken.
Mot den bakgrunden var Saint-Saëns något av en outsider, som gick mot strömmen när han komponerade flera konserter för soloinstrument och orkester. Läs mer»

En tokbra konsert !

Schumanns musik tillhör enligt min mening musiklitteraturens mest personliga musik, där inte minst hans kammarmusik intar en särställning. Som symfoniker är han omdiskuterad en jag tillhör de som bestämt hävdar att även symfonierna är mästerverk bara man förstår deras speciella idiom.
Läs mer»

Bruckners symfonier med Barenboim

Äntligen! Bruckner från Barenboim och Chicago på CD!

Daniel Barenboim har spelat in två kompletta Brucknercykler på skiva. Det är nog bara Eugen Jochum som gjort en liknande bedrift på cd och äntligen får vi ta del av Barenboims första cykel komplett på cd från Chicago i en prisvärd box från Deutsche Grammophon. Läs mer»

David Zinman dirigerar Brahms - Tonhalle/Zinman RCA

Vad utmärker en bra brahmstolkning? Är det den känslomässiga intensiteten eller den intellektuella stimulansen? Kanske är det båda, åtminstone om man får tro David Zinmans egna tankar i den bok som medföljer hans nya inspelning av Brahms fyra symfonier. Läs mer»

En fantastisk symfoni

Hector Berlioz skrev flera symfonier. Alla har det gemensamma draget att de är skapade i ovanliga för att inte säga märkliga former. Ingen av symfonierna följer "vanliga" regler för symfonisk form varken när de skrevs eller sådant som skrivits därefter. Den minst märkliga av Berlioz symfonier i detta hänseende är Symphonie Fantastique. Ändå måste den betraktas som en udda fågel i symfonilitteraturen. När Rossini fick läsa partituret till symfonin lär han ha sagt "Vad bra att detta inte är musik" Läs mer»

Är Rachmaninov en symfoniker att räkna med ?

Sergei Rachmaninov skrev fyra symfonier om man räknar med en sällan spelad "ungdomssymfoni". De konstnärliga kvaliteérna hos de tre numrerade symfonierna har varit omdiskuterade även om dessa diskussioner numera synes avklinga allt mer. Ska man då ta sig tid att lyssna på denna musik ?
Läs mer»

Bartok, Lutoslawski, konsert för orkester och Shostakovich

Bela Bartoks "Konsert för orkester" har fått många efterföljare bland både namnkunniga och mindre namnkunniga kollegor. Jag hörde Bartoks "Konsert för orkester" för första gången någon gång på 1970-talet och den blev snabbt en favorit. Inte långt därefter kunde jag också lägga Lutoslawskis "Konsert för orkester" till favoritlistan.

Läs mer»

Brahms, gamla stötar och en man i sina bästa år

Brahms symfonier tillhör mina absoluta musikaliska favoriter. Det går inte en månad utan att jag spelar en eller flera av dessa mästerverk, och jag tröttnar aldrig!
Läs mer»

Brahms och Klemperer

Klemperers inspelningar av Brahms fyra symfonier anses av en del som den främsta Brahmscykeln av alla. Jag har lyssnat igenom inspelningarna för att höra om de lever upp till sin ikonstatus. Läs mer»

Världens bästa orkestrar !

När man lyssnar på olika inspelningar och bedömer deras företräden eller tillkortakommanden så fokuseras mycket runt vem som är dirigent. Om man ska vara riktigt ärlig både mot dirigent och orkester så är orkesterns kvalité och förmåga att omsätta dirigentens intentioner i toner avgörande för ett framgångsrikt framförande.
Läs mer»

Kyrkomusik

Att koncentrera sig på en enskild genre under en period kan vara ytterst berikande. Tonsättare från skilda tider, som befattar sig med samma tema och tolkar detta utifrån sin egen personliga klangvärld ger många infallsvinklar och skapar ett brett perspektiv i lyssnandet.
Läs mer»

När orkestern inte har förmågan

Ofta när man bedömer olika inspelningar fokuserar man på dirigenten. Dirigenten får ofta ta all ära för en lyckad tolkning medan orkestern får ta kritik för mindre lyckade insatser. Jag är säker på att alla som suttit i en orkester också har upplevt att man ibland "räddat" hela föreställningen och att musiken kommunicerat med åhörarna snarare trots dirigenten än tack vare densamma.
Läs mer»

Behövs det en cymbal i Bruckners sjua ?

Bruckner reviderade nästan undantagslöst sina symfonier. Ofta var revisionerna föranledda av att gå kritiker och mer eller mindre välmenande vänner och kollegor till mötes. Det kan ibland vara svårt för eftervärlden att bland alla dessa revisioner hitta den version av symfonin som Bruckner skulle ha betraktat som den "slutgiltiga"
Läs mer»

En sensuell Bolero

Maurice Ravels Bolero är ett av de mest kända orkesterverken överhuvudtaget. Det är inte konstigt att det nått en stor publik. Musiken är suggererande och relativt enkelt uppbyggd, den har också kommit till användning i flera filmer.
Läs mer»

Att sitta bland träblåsarna

Vilket ljudperspektiv man väljer när man spelar in musik är inte oviktigt. Numera torde det vanligaste vara att återskapa en känsla av att man sitter på parkett med orkestern framför sig dvs det som man skulle uppleva som konsertbesökare.
Läs mer»

Shostakovichs 10:a - mellan ilska och sorg

Shostakovichs 10:a uruppfördes så sent som 1953. Han vågade inte ta fram partituret ur byrålådan förrän efter Stalins död, eftersom han fruktade att symfonin skulle tolkas som kritik mot regimen. Vilket den också var.

Shostakovich 10:a är enligt min åsikt en av de allra bästa symfonierna överhuvudtaget! Här finns inga longueurer! Inte en död passage i den drygt 50 p1080371_400minuter långa symfonin. Det är musik som har nerverna utanpå. Den är så till den milda grad fulladdad med alla sortens känslor att man nästan väntar på att den ska brisera och upplösas i atomer. Här finns djupaste melankoli, sorg, övergivenhet, frustration och ilska. Men också rikliga portioner med humor, som på ett förunderligt sätt ger allting sina rätta proportioner.

Problemet är bara; hur kan en enda tolkning hantera hela detta spektrum av känslor i alla dess skiftningar?
Läs mer»

När tappade Herbert stinget ?

Jag har aldrig varit någon stor fan av Herbert von Karajan och hans ofta glassiga orgier i smetigt orkesterspel med oändliga legatobågar och hans märkliga förmåga att göra det mesta han tog sig till ett innehållslöst skal.
Läs mer»

Halvvägs genom boxen

I julklapp fick jag en box med 60 cd innehållande inspelningar av symfonier som Leonard Bernstein gjort med företrädesvis New York Filharmonikerna. Detta väcker naturligtvis en del funderingar kring såväl dirigent som orkester. Läs mer»

Berlioz: Symphonie Fantastique och Cleopatra

Anna Caterina Antonacci, sopran, Rotterdams Filharmoniska Orkester,  Dir.: Yannick Nézet-Séguin (BIS)

Vid första anblicken ser denna konstellation mycket intressant ut. Nézet-Seguin har gjort en del fina inspelningar på framför allt på bolaget Atma men även en superb Ravel-skiva på EMI. Också den med hans nya orkester i Rotterdam. Tyvärr är besvikelsen stor efter att ha hört denna skiva.
Läs mer»

Om Boulez, Solti, Mahlers 6:a och förutfattade meningar

Våra kära gamla stridsäpplen! Jag tänkte att de skulle få komma fram igen efter några års träda.

Jag började med Boulez. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig. En ”mesig” Mahler utan energi. ”Objektiv” à la Boulez utan några intentioner att göra något mer än vad som står i notbilden.  Jag hade fel.
Läs mer»

Musikåret som varit

Årets skiva 2011


belohlavek      

Så har vi haft vår årliga musikträff och utsett Årets Skiva tillika vinnaren av Sundkvist Awards.
Omröstningen var inte helt oproblematisk. De inledande röstningsrundorna var helt jämna och vi fick upprepa förfarandet i ett antal rundor för att kunna skilja ut vinnarna. Dessutom var vi för ovanlighetens skull oense huruvida den vinnande inspelningen verkligen uppfyller kriterierna för en Sundkvist Awards. En viss frustration kunde då skönjas hos jurymedlemmarna.
Bland kandidaterna fanns bl.a. tungviktare som Helmut Rilling med en i alla avseenden högklassig ”H-moll-mässa” och Otto Klemperer med sin minst lika magnifika ”Missa solemnis”. Hur kan man gå förbi dessa? Dessutom hade vi en enastående konsertkandidat i Schumanns violinkonsert, som sannolikt aldrig fått ett sådant övertygande framförande på skiva. Bland nomineringarna hade vi även Brahms fyra symfonier med Simon Rattle och den överallt prisade inspelningen av Shostakovichs 10:a med Vasily Petrenko.
Så var slutade då det hela? Efter en del bryderier och ett flertal röstningsomgångar stod det klart att vinnare av Sundkvist Awards 2011 blev Bohuslav Martinus sex symfonier, inspelade på skivmärket Onyx. Dirigerar gör Jiri Belohlavek, som leder BBC:s Symfoniorkester.

Läs mer»

Aktuell recension

Gustav Mahler, symfoni nr 2 ”Auferstehung”, Berlins Filharmoniker, Kate Royal, Magdalena Kozena, Radiokören Berlin, Dirigent Sir Simon Rattle

Gustav Mahler arbetade ofta i tvåårscykler. Han komponerade i huvudsak under sommaren eftersom han då inte var upptagen med dirigerande och annat arbete.  Den ena sommaren ägnade han då åt att skissa på en symfoni medan påföljande sommar ägnades åt orkestrering och färdigställande.

Läs mer»

Snurrar i skivspelaren hos Björn

Spellista vecka 20

Läs mer»

Snurrar i skivspelaren hos Staffan

Snurrar i skivspelaren hos Lars

Spellista vecka 20

Läs mer»
©2009  Sundkvist Awards
|
 Uppdaterad: 2012-05-20 |
|